Sällskapstur med styrketräning

Min fru har ms. Vi skriver med små bokstäver för att förminska det. Göra livet hanterbart, för det funkar.  Hon har en elmoped för att ta sig fram längre sträckor och den kommer upp i kanske 16-17kmh när batterierna är fräscha. Det är de inte just nu. Jag tänkte att när tjejerna skulle på friskis och svettis så kunde vi ta en tur i solen. Hon kunde liksom dra mig.

Vi tog svängen ut på Runö park. 

Här vyn över Tunaviken med solen i rygg. Dessutom hade jag hustrun bakom mig hela tiden då kylan påverkade batterierna negativt.

Nä, där är hon inte.

Jag kände inte av gårdagen varken skavsår eller längd.  Efter uteslutningsmetoden kom jag fram till att det var kombinationen strumpor och skor som gett skavsår. Idag gick det bra. Men så var det maskinproblemen som drabbade oss med ett par hundra meter hem. Batterierna dog slutligen i sista knixen hemåt. Så jag fick frikoppla och knuffa de 142 kilona maskin plus hustrun hem. Behöver ingen mera träning på det.

God jul!

Vi ger oss inte