Halka inne och ute

Jag var rejält sugen på att ge mig ut igår, men jag var fast i möten fram till halv fem. Då var det så mörkt ute och jag hade glömt reflexväst hemma att det fick bli ett distanspass på löpbandet. Det var för att vara fredag eftermiddag oväntat fullt i gymmet på jobbet. De två löpbanden var dock lediga så jag hoppade upp och ställde in det på 0,5% lutning och intervall 12 km/h för lugn och 16 för litet intensivare. Var inställd på att köra 8km på 40minuter fortfarande litet osäker på om jag skulle våga trycka på. Efter 12minuter bestämde jag mig för att prova. Körde 3x2min med 1 lugn minut emellan. Pulsen stack iväg ganska ordentligt så sen joggade jag på i 8minuter innan jag tog först 2snabba sen 1 till och så 30s så till slut fick jag ihop 8,6km på 40min. Sen tog jag en bild:

Den blev inte så skarp. Jag körde nu fem avsvalning i snabbt gångtempo, men tugga tuggummi flåt fota och gå på en gång blev för mycket så bang small jag i golvet när bandet kastade av mig.

Nå ingen skada skedd men jag var rejält trött.

Idag gick blåfrusen loppet genom Åkersberga ner till Vaxholm och tillbaka. Jag tänkte ta mig ut och titta på ultralöparna. Jag känner ingen längtan efter ultralöp just nu. Maraton är och kommer att vara mitt fokus framöver.

Riktigt halt var det idag, men vägarna var grusade så det gick bra. Jag sprang i ultra tempo, 6min/km bara för att få in känslan. Dessutom kändes det lite segt i kroppen efter gårdagen. Ute vid golfbanan var vägarna inte grusade. Där var det som att springa på hockeyrinken. Blåsvart och otäckt steg jag ut i ruffen. Inte många golfare i farten på seneftermiddagen. Följde golfbanan parallelt med 276:an fram till skogsbrynet där jag tog en andningspaus.

Sen vände jag hemåt i samma lugna tempo. Inga blåfrusna fick jag se. Det var väl så att jag läst fel på bansträckningen.

Skönt att så sakteliga kunna komma igång igen. Även om det är långt till nästa tävling så är det frusterande att inte komma ut. Små bekymmer. Egentligen.

Vi ger oss inte