It's not much but something's better than nothing

Jag har börjat springa igen. Tre korta pass, på mellan fem och 10kilometer. Det känns progressivt bättre under varje runda. Idag fartlek i kylan. Dån där fartlek som betyder långsammare i varje backe och långsammare för varje varv. 

Glad åt detta och hoppas att kunna hålla i gymdelen framledes också. I veckan två roddpass om en kvart styck, runt 195watt. Nu blir det fortsatt två lugna springveckor innan jag i december drar igång nästa mars-satsning. Vinter och vår brukar det inte vara svårt med långpass. Funderar på nästa års tävlingar. Stockholm marathon är given. De tre gånger jag sprungit har jag dessförinnan kört Kungsholmen runt. Det blir det säkert i år också, men kanske något annat istället eller varför inte också. Mot nya stordåd 2016!

Vi ger oss inte 

Åter i spåret, i Skövde! Och tillbaka i gymmet igen.

Den här veckan tänkte jag att det skulle bli litet lugnare. Efter fyra veckors jobb med rehab och alternativ träning och ganska tuff sådan, ville jag nu få litet koll på om jag var på väg åt rätt håll.

Förra veckan rekommenderade min triatlontränande granne sin naprapat. Eftersom jag hade litet vaga uppfattningar om naprapater, gränsande till förutfattade meningar tänkte jag först tacka nej. Jag insåg emellertid att eftersom min granne är så seriös så har hon letat fram väsentlig hjälp. Så litet nyfiken bokade jag tid.

I onsdags var jag där. Det blev ett bra samtal med bra frågor, och sedan litet obekvämt med kroppsbedömning, hållning och liknande. Snett här, för kort där, för tight och stelt. Dåligt utförda rörelser, för dålig sätesmuskulatur (det har många, många som får problem!). Tåhävningar, balansövningar och testlöpning blev hemläxan. 

När hon ryckte och slet i fötter och ben kändes ingen smärta som hängde ihop med den skada som jag vilat ifrån. Allt kändes bra. Däremot kunde vi identifiera några muskler som blivit trötta av att jobba i kompensationssyfte. Därför tryckte hon på med nålar. Själva behandlingen gjorde inte ont, däremot värkte benet både dag två och tre.

Viktigast var att jag kunde dra igång igen, med lugn fart. Inget Kung och fosterland. Det passade prexis mina planer. 

Under veckan blev det tre pass i gymmet. Ökade på rodden till 12,5minuter. Håller runt 205watt i snitt. Sen har det blivit crosstrainer, en del enkel rak nivå17, och något intervallpass nivå 15/20 eller så. En dag litet cykel, något kort i stakmaskin. I torsdags dessutom 3km på löpbandet, en försiktig uppstart som kändes i höfter och lår. Träningsvärk!

I fredags blev det vila. Dels körde jag ner till Skövde och dels höll vi oss i stillhet på min svärfars begravning. Begravningen skedde i den lilla kyrkan på Billingen intill friskvårdsanläggningen Billingehus. En pampig historia som kostade runt 33miljoner att färdigställa vid slutet av sextiotalet. Sponsor var Uno-x grundaren Arne Sandberg. En märklig man som drevs av en stor kärlek till idrott. Dessvärre hade han andra laster, som nog förkortade hans liv rejält. Han blev bara 56år. Fann en affisch från invigningen 1970, med listan på inbjudna till öppningen i juni 1970, däribland, svärfar som var journalist på en av lokaltidningarna. 

Det är en fin och välbevarad motionsanläggning från en av frisksportens storhetstider. Där finns en konstfrusen bandybana, där VM-matcher spelades på 80-talet. Stor utomhuspool där man hängde om tonårssomrarna på åttiotalet, ett tennis och badmintontält som blivit hus. Sen spårområdet, med motionsslingor i alla längder och varierande kupering. Dessutom konstsnöspår. Sist men inte minst Billingebacken, där man hängde på vintrigavardagskvällar. Liftarna är omdragna sedan dess, men backen finns kvar.

En kul grej som jag alltid minns är hur Skövde sökte SM på skidor. Det finns en bra beskrivning på en affisch och det enda som inte stämmer är att 1975 års SM gick till Hudiksvall. Det gick faktiskt till Umeå. Det var nämligen det första mästerskap jag gick och tittade på som sjuåring. När vi sen flyttade till Skövde sex år senare blev jag mobbad eftersom Skövde på nytt sökt till 1982, men det blev en härlig vinter och äntligen fick Skövde hålla SM.

Så i lördags morse kunde jag för första gången i höst ta på mig långärmat och mössa, samt långa tajts. Sen promenerade jag bort mot spårcentralen och joggade iväg. Det gick väldigt tungt och första varvet klockades på 14:28 över 2,5km. Andra varvet fick jag ont i magen, men på tredje varvet gick det över och jag kunde sträcka ut mot slutet. Det finns alltid efter uppehåll ett inneboende motstånd mot den smärta som hård träning kan ge. 

I söndags kväll tänkte jag att det kunde vara läge för en kort joggingtur. Just när jag kommer ut har något hänt, så jag joggar bort till några kompisar. När jag ska gå, glömmer jag att det översta trappsteget är kortare, så jag missar rejält och trampar snett och vrickar till min nyss friskförklarade fot. Idag var den inte i form, även om den inte mådde så dåligt som för några veckor sedan. Ikväll känns den okay.  

Idag körde jag 15min på roddmaskin, men kom bara upp i 197W i snitt. Tog inte i ordentligt i början, men i gengäld slet jag bra sista två minuterna. Annars var det fokus på rörlighet, styrka och sånt där litet trist.

Nu ska jag komma igång litet lätt så jag åtminstone kommer upp i 250mil i år. Det blir tredje året i rad i så fall. Fattas bara 17mil, så det betyder ungefär tre i veckan. Så litet har jag inte sprungit på fyra år, bortsett från vid sjukdom och resor. 

I nästa inlägg blir det väl tid att fundera över året som gått och över det som kommer.

Vi ger oss inte.

Inget Vintermarathon

Jag känner mig som citatet "idag gör jag ingenting, liksom igår, men då blev jag inte färdig". Fast det handlar om inte-löpandet. Idag, hade jag velat var en av de 1000 som skulle springa Vintermil eller vintermarathon. Det blev inte så, det blev en innebandymorgon med åttaåringar. Kul det också, men på ett annat vis. Lycka till för de som springer idag!

Veckan som gick har jag fortsatt i gymmet. Har blivit knappt fem timmar. Har jobbat med fyra maskiner, tre för rörlighet och svett, och en för benstyrka.

På crosstrainern har jag varierat korta pass (10-20min) med längre (40min). Gått till nivå 17 som bas. Körde ett par gånger växelvis en minut 19, en minut 16 under tio minuter efter tio minuters uppvärmning. Crosstrainern känns ganska okay nu. 

På rodden har jag ökat till 10minuter den här veckan. Legat mellan 190 och 200watt. Fått rejäla blodblåsor (klantigt), men hänger i. 

Slutligen fem minuter om dagen i stakmaskinen. Runt 2:15/500m. 

Den sista maskinen är bensträckaren. På mage måste jag göra något fel, för det känns inte i baksida lår utan vader. Ligger på 28kg, och provar på 35. 3x15 reps är standard. Sittande har jag 49kg i utgångsvikt, men är på väg mot 56. Samma 3x15 här också.

I övrigt är jag fortfarande väldigt vilsen i gymmet. Funderar på att anlita en pt för att komma igång, men samtidigt är jag inte jättesugen. Jag har ett antal övningar som jag fått att fungera tidigare med kroppsvikt som motstånd. De blandar jag från. 

Slutligen har jag testat litet löpning, i form av få minuter på löpband. Känns avigt. Har sprungit några varv på gymnastiksalens golv, och det känns bättre. Det stramar och känns, men gör inte ont. Bestämde mig för en vecka till i gymmet. Nästa helg blir det en hotellnatt och då tänkte jag göra löppremiär på ett spår jag inte sprungit på sen gymnasiet. Det ska bli spännande. Minns att där finns en riktig mördarbacke efter ? 6-7 kilometer av kvartsmaran. Undrar hur den känns nu. Sist sprang jag med två kompisar som fick peppa mig runt. Löpning var ingen styrka som ung. Inte just nu heller, men jag längtar.

Vi ger oss inte!

Ytterligare en vecka i gymmets värld

Även denna vecka har jag hållit mig ifrån löpning. Foten känns bättre och bättre, och jag har inte ont de första stegen på morgonen. Jag kan gå relativt fort utan att halta. 

Jag har fortsatt med aktivitet på gymmet, och utvecklat mig något, men tar det pö om pö. Framför allt är det crosstrainer och roddmaskin som jag kör. Efter att ha testat ett nytt gym, på badhuset, inser jag att de maskiner vi har på jobbet nog är främst litet dyrare hemgymsapparater. Inte de robusta maskinerna som fanns på gårdagens gym, stor stadig maskin som inte roterar och hoppar, och bättre inställning.

På jobbets cross-t är det hastigheten i km/h som syns. Igår kadens. Den naturliga blev 100. Tror jag snittade runt 98, även om min anteckning står 92. Tror att jag minns fel siffra. På jobbet har jag kört 15/25. Ca 40min i 11km/h. Igår blev det 10 min 16/25, sen 10min 19, 5m 16 och 5 21. Sen 7,5min rodd. Har legat kring 200. I tisdags på jobbet 209, igår 203. Var tungt. Tror att jag har ett virus i kroppen, för vilopulsen har varit ordentligt förhöjd idag, och har fulla bihålor. Nu blir det helvila några dagar. Inte ens trädgårdsgymmet. De flesta löv är dock på plats nu :-)

Har jobbat en del med tyngder, men inga fria vikter. Mest bencurl och liknande. Sen har jag kört en del balans övningar ala dykaren på ett ben. Utfall framåt och bakåt. Tåhävningar och step up funkar dock inte bra ännu. Har blivit litet stel i hälar och vader. Sen känns magen stor och tung och skvalpig. Men när jag får fart på rodden så...

Vad gäller skadan så är jag nu övertygad om att det är rester efter Vibymarathon. Jag gick på för hårt för fort, och den snedbelastning som jag fick där har stressats på av minback löpning. Jag hade ont veckorna innan Lidingöloppet, på precis samma sätt som nu, fast då gick det tillbaka så pass att LL gick bra. Sen var det de två hårda löpen i Frankrike i Adiosen som knäckte foten. 

Ganska onödigt egentligen, men det var rolig träning och den enda tävling jag missar är Vintermarathon. Fast det gör mig inte så mycket. Jag intalar mig att det är jättekul på gymmet och att när december kommer och det är dags att dra igång nästa Stockholm marathon träning är jag mer taggad än tidigare. En dryg månads vila från hård löpträning är nog jättebäst.

Vi ger oss inte.

Höst i träningen

I lördags morse när jag steg upp kändes det konstigt i foten. Rättare sagt, det kändes ingenting speciellt. Ett första tecken på att det är på rätt väg.

Körde sedan ett stenhårt 90minuterspass med lövkrattan i trädgården. Bra för flåset och milt mot foten. Vilade resten av dagen innan jag på kvällen snörde på mig löparskorna och gick ut i trädgården. Ville känna om morgonens känsla var en illusion. Den var det. Så igår morse när jag steg upp var det åter med den trista ömmande känslan kring och under yttre fotknölen. 

Resten av dagen innebar lätt promenerande. Kändes fortsatt ömt och irriterat på kvällen. Två veckor utan löpning. Det blev alltså tidigarelagd säsongsuppehåll. 

Vila ska vi inte tala om. Det blev många timmar i gymmet förra veckan. 

I snitt 45 minuters bekantskap med cykel, rodd, crosstrainer och stakmaskin. Blev både svettig och trött samt fick bra träningsvärk. Om och när jag återuppstår i löparskorna ska det vara som stadigare och starkare löpare.

 

Med litet perspektiv på skadan så är det väl så att den inte kunnat inträffa vid en bättre tidpunkt. Även om jag gärna sprungit vintermarathon så inser jag att det nog blivit litet för stressigt i år. Omställningen på hemmaplan där äldsta dottern flugit ut, gör att det blir mer för mig att rodda. Sen lägger svärfars bortgång litet sordin på stämningen, så det blir bra det här. 

Idag blev det en timma på gym-maskinerna. Först 7,5minuter rodd snitt 180watt, men de sista fem minuterna runt 210. Bygger på litet i taget. Sen gungade jag loss 42 minuter på crosstrainern15/25 under 37minuter, slutpuls 150. Sen 5minuter på nivå 18, slutpuls>170. Det gick fort! Avslutade sedan med ett par minuters ryck i stakmaskinen. Egentligen var jag för trött för att få effektiva rörelser så jag la ner det. 

Avslutade med strech och lätt jogg på gymnastiksalsgolvet. Det kändes bra. Men jag ska inte springa än. Måste hålla igen ett tag till. 

Har börjat kika på en utlandsmara. Sen ett par år tillbaka startar Treviso marathon i min gamla hemstad Conegliano. Om min träning kommer igång i december tänker jag försöka ta den (1:a helgen i mars tror jag). Annars kanske en halvmara i New York och hälsa på dottern. 

Först drömma om att bli frisk och hel och sedan bli det. 

Vi ger oss itr

Trasigt

En kärv vecka till ända. Jag har ställt skorna på hyllan. Jag har skaffat mig en spricka eller stressfraktur i foten. Det som jag fram till i måndags trodde var en sträckning i foten pga instabila lättviktsskor har visat sig vara värre. Jag haltar och kan inte lyfta foten ordentligt. Lindad går det braatt gå, men nu är det löpvila och som det ser ut, ingen vintermara. 

Men det får vara som det är med det. Jag får alternativ träna och jobba i gymmet så svettig skall man bli.

Allt bleknar dock vid sidan av svärfars bortgång. Han var nästan 80, men sjuk sen länge. Märkligt att det blev nästan på dagen ett år efter pappas död. Svärfar var aldrig någon idrottsman, däremot älskade han fotboll, och hade i sin ungdom fastnat för Birmingham. Birmingham? Hm. Gult och blått i alla fall.

Höstvila nu i alla fall.

Vi ger oss inte

Nystart mot nästa mara.

Så har en vecka gått sen Lidingöloppet. Har varit en vecka med mest distans och löpning till och från jobbet. Har provat en del alternativa vägar och därmed sprungit litet vilse. 

I söndags vilade jag från löpningen, men liksom efter Viby var benen i hyfsat god form. Låren kändes som vanligt. Vaderna var litet trötta. Den enda riktiga ömheten har känts i smalbenets framsida. Det har å andra sidan känts hela veckan, och först idag som det lugnats sig. Däremot har det inte stört löpningen.

Öppnade veckan med standard passet runt Runö park. Knappt 12km i 5:13 tempo på fastande mage. Fortfarande tajt i vaderna men det släppte litet längs vägen.

I tisdags var det dags för en tur från tåget i Mörby, fick sällskap i 500m av en annan transportlöpare. Men det var bara helt kort. Därefter var det dags för massage. Min gamla favorit slutade i fjol, och sen dess har jag inte varit iväg. Hade egentligen tänkt mig en sväng på måndagen, men då blev jag tvungen att ändra planerna. Vaderna tyckte det var bra, i övrigt så där.

Veckans enda mer avancerade fartpass kom i onsdags då jag åter körde 2x10 min tröskel på Krillan, ca 4:10 tempo. Ungefär 100s per varv. Egentligen borde jag ha hängt på kollegorna som körde ett W. 1600/800/1600/800/1600 med en minuts ståvila. 3:40/3:20 tempo dock litet för mastigt för mig den dagen. Jag körde 400m joggvila mellan, och resultatet är jag riktigt nöjd med. 

I torsdags trasslade jag mig fram genom Karolinska och ut mot Hagaparken upp till Järvakrog och så via Bergshamra och Danderydssjukhus till Mörbystation. Fick jaga på en del de sista kilometrarna, vilket medresenärerna fick lida av. Tyvärr hade de kortat av tåget, så jag fick stå i mittgången och eftersvettas. Kändes sådär. Att springa från är bättre än till tåget.

Igår ny morgonlöpning men från universitetet. Ingen minnesvärd runda. Trassligt att hitta vägen.

Idag hade jag tänkt köra mitt vanliga backpass, men igårkväll kände jag små förkylningssymptom. Även idag lätt diffusa känningar mest i näsa och bihålor, men kände inget på sonens innebandyuppvärmning. Vilar dock idag, och om det känns ok tar jag ett långpass i morgon bitti. Siktar på 28km ungefär. Vi får se hur kroppen känns med ytterligare en natts sömn. Vill inte sabba inför Vintermarathon, men långpass behövs! Hittills 50km denna vecka. Bra start!

Vi ger oss inte!