Trasigt

En kärv vecka till ända. Jag har ställt skorna på hyllan. Jag har skaffat mig en spricka eller stressfraktur i foten. Det som jag fram till i måndags trodde var en sträckning i foten pga instabila lättviktsskor har visat sig vara värre. Jag haltar och kan inte lyfta foten ordentligt. Lindad går det braatt gå, men nu är det löpvila och som det ser ut, ingen vintermara. 

Men det får vara som det är med det. Jag får alternativ träna och jobba i gymmet så svettig skall man bli.

Allt bleknar dock vid sidan av svärfars bortgång. Han var nästan 80, men sjuk sen länge. Märkligt att det blev nästan på dagen ett år efter pappas död. Svärfar var aldrig någon idrottsman, däremot älskade han fotboll, och hade i sin ungdom fastnat för Birmingham. Birmingham? Hm. Gult och blått i alla fall.

Höstvila nu i alla fall.

Vi ger oss inte