Det här var det långsammaste tävlingsloppet sedan
tunnelloppet. Det var dessutom det näst långsammaste på Österåkersmilen, sedan
2012. 47:41.
Österåkersmilen ligger litet knepigt till, så där en vecka
efter Stockholm marathon. Eftersom förberedelserna för det varit litet
eftersatta, blev följaktligen utgångsläget inför helgens maxsatsning uselt. Det
bättrades dessutom inte av en högtrycksrygg, som gav 25-26grader på
eftermiddagen, vilket jag definitivt inte gillar.
Det kändes segt redan i uppjoggen innan. Fanns inget go.
Kollade in yngste sonen som kämpade i 2,5km klassen för 12åringar. Han kom in
på litet sämre tid än ifjol tror jag, men var nöjd över att få komma upp på den
förlängda pallen.
Själv hade jag en ursprungsplan som hette 4:20. Men den
smälte bort i värmen, och jag tänkte att jag tar det piano första varvet och
siktar bara på 25 vid varvning och sedan max på varv två för 48min (som var
mitt sämsta hittills på banan). Öppnade ganska försiktigt i 4:49 och 4:35, och
tog det lugnt under banans tredje kilometer som är seg. Ganska svagt in mot
varvning, som ändå gick fortare än plan, 23:52. Jag var förvånad, dels att det
faktiskt gått så snabbt, dels att ansträngningsgraden var så hög. Hade inte så
mycket att ta till på varv två. Hamnade dock i ganska bra lägen bakom flera
löpare, som jag konsekvent kunde ”suga” in, och passera. Det är alltid skönt
att springa förbi, och blev heller inte passerad av särskilt många på varv två,
tog placeringar vi varje kontroll. Fast så är det ju när man ligger i de bakre
delarna. Får väl börja vänja mig vid det.
Grymt tagen i mål, spurtade på de sista femhundra, så länge
det fanns möjlighet att ta någon placering kutade jag på, sen fick jag flämta
en lång stund. Litet besviken, inte så mycket på tiden, som på känslan, men en
del av den kommer sig av värmen. Kände mig litet vimmelkantig ungefär som i
onsdags då jag sprang på lunchen och fick avbryta. Därför var det väl ingen
överraskning att det gick som det gick.
Fredrik Uhrbom som vann första gången jag sprang, 2012 tror
jag, var tillbaka och vann igen, men var fem minuter från banrekord. Jag
stannade dock inte för prisutdelningen, utan cyklade hem till middag. Sonen var betydligt
nöjdare, och som pris bestämde vi att fixa ett par nya springskor på söndagen.
Nu har jag fixat åt båda killarna, så kanske man kan få med sig dem under
sommaren.
Nu
blir det sedvanlig kravlös löpning under juni. Jag tänker ändå börja med litet
lätt ökning av distansen. Just nu har det, bortsett från förra veckan, känts
som att det är på väg uppåt. Planerar litet smått att ta och hålla vecko
distansen på runt 50kilometer under juni.
Eftersom
jag planerar att köra Stockholm halvmarathon i september så kommer jag att för
först gången följa ett program för detta. Hittills har det kommit som ett steg
i maraträningen, men nu tänkte jag testa att jobba mera specifikt. Målet blir
att försöka hitta tillbaka till litet snabbare tider. Om det funkar bra kanske
jag kör en mara under hösten. Som vanligt blir det väl mest inspiration från
programmet. Jag har svårt att följa exakt, och en del aktiviteter vet jag att
de inte passar mig.
Annars
blir det bara fokus på att få ihop 200mil under året. Det känns i dagsläget
ganska rimligt. Det betyder ett snitt om 46km/vecka under resten av året. För
några år sedan sprang jag ständigt 14-15-1600 kilometer åtminstone ena halva av
året. Hoppas det går att komma dit igen. Det borde vara en bra grund för nästa
säsong.
Vi
ger oss inte
Ja, du har samma problem som jag. Värme och löpning i lite högre fart funkar inte. Idag sprang jag min vanliga lördagsrunda och tempot var runt 4:40 och ändå gick pulsen upp i nära träningsmax. som du skrev Urbohm var occkså "långsam". Om det varit 15 grader så hade det gått minst ett par minuter snabbare.
SvaraRaderaMed vänlig hälsning Nisse