Garnsviken Runt söndagspass

Det kändes ganska tungt i kroppen i torsdags. Måndagens långsamma långspring och tisdagens intervaller tillsammans med någon lätt förkylningsrest gjorde att jag tog vila från löpningen i två dagar. Jag har känningar i baksida lår. Känner också av en del i höger "benhinnor". Tror dock att det mest är en fråga om val av skor. Sprungit för mycket i för tunna skor. Jag hade annat också som gjorde mig lätt uppjagad och som förstärkte känslan att det var rätt att vila. Inte ens det vackra lördagsvädret gjorde mig sugen på att springa. Istället kunde jag ägna mig åt litet alternativträning i form av lättare trädgårdsarbete och kvisteldning. En öl till maten och en vällagrad bourbon tillät jag mig inför det planerade långpasset idag.

Sov litet halvdant på efternatten. Det märks direkt när det blir varmare ute, då är våra täcken för tjocka och kraftiga. De är tudelade så ikväll blir det att ta bort det ena. Vaknade slutligen vid sex och drog mig till halv sju.  Hade kalljäst bröd över natten, som jag tänkte överraska familjen med. Gräddade småfrallor medan jag åt min frukostgröt. När frallorna var klara gav jag mig ut. Kortärmad tshirt, vindjacka, mössa och långa tajts. För mycket. Trodde det skulle vara kallare ute än det var. Bestämde mig då för att ta en lugnare runda liksom i måndags. Det är svårt att hitta ett skönt löpsteg i lågt tempo. 

Idag blev det bakvarvet runt Garnsviken, vilket betyder uppför Hakungebacken. Själva rundan är skönt rullande kuperad. Där finns några branta men korta backar, annars är det ganska snällt, men det händer något hela tiden. Jag kunde jogga ganska obehindrat även om jag kände av lårens baksida. "Benhinnorna" sa inte pip. Skönt att kunna koncentrera sig på en kroppsdel.

I Hakungebacken tillät jag mig litet snabbgång, men sprang kanske sjuttio procent. Sen kommer den långa flacka men kurviga utförslöpan mot Österåkerskyrkan, innan man når Åkersberga och sen är det fyra korta kilometer kvar. Idag mätte rundan 28km-50m, jag hade tänkt lägga på tre kilometer hemikring, men var tvungen att hasta hem då jag sånär glömt sonens innebandyträning.

Trots två dagars vila blev det ändå nästan 84km den här veckan. En av mina fem volymmässigt bästa veckor. Men det på grund av att jag flyttade ett långpass från söndag till måndag. I fjol låg jag nästan tio veckor över 75km. Det gör jag inte i år. Men i år ska jag vara frisk innan Stockholm marathon 

Vi ger oss inte