På väg igen

Det bästa med löpning är att det är ett bra sätt att hålla sig frisk på. Mentalt. Att inte dras ner i den svarta misären i den pågående sorgen. Det är jobbigt just nu, inte minst pga av långa avstånd, men precis som allt annat så tvingar man sig att "kompartimentalisera" livet. Ibland stiga åt sidan och sörja, ibland växla över och jobba hårt, eller umgås med familj och vänner. Det är skönt att ha ett ordentligt nät att kunna landa i emellanåt, vänner som hör av sig, eller ja, frågar om man inte ska med ut och springa i alla fall. För det ska man. Och sprungit har det gjorts, både hemma i ruskväder och på löpband, och i Frankrike i högsommarvärme.

Första veckan i oktober var en otroligt härlig löparvecka. Jag blandade tre långsamma milpass med två riktigt snabba rundor, och avslutade sedan en 80km vecka på fredagen med mitt drömmål:springa till jobbet! Jag packade vätskeryggan med mackor och två liter vatten, SL kort och plånbok och stack iväg klockan halv sex på morgonen. Det var dimmigt och mörkt och mustiga dofter av murket trä och svamp när jag joggade fram längs Roslagsbanan. Passerade Rydbo efter drygt fyrtio minuter och sedan vidare på asfalten förbi Arninge, Hägernäs och Viggbyholm. Följde sedan järnvägen hela sträckan genom Täby och Danderyd innan jag sedan lämnade den vid Naturhistoriska. Därifrån följde jag vägen ner till Roslagstull och sedan Birger Jarlsgatan, Odengatan, Karlbergsvägen och så över till Kungsholmen. Drygt 35 kilometer och dusch och bastu på det. Där någonstans började den konstiga dagen då ytbehandlingen på mina glasögon totalkrackelerade. Det såg på håll ut som feta fingeravtryck, som inte gick att tvätta bort, och när var det ett fint filigranmönster. Och sedan fortsatte dagen in i dimman.

Men nere i Frankrike fick jag och brorsan till några sköna turer dels en härlig 10km med många höjd(ar) meter och dels en bra intervallserie i lätt med och motlut. Någonstans kring 5-6 200ingar på runt 40s och kanske fyra 400ingar på knappt 90s. 

Nu hemma igen, och det har blivit några ytterligare korta pass. Idag körde jag intervaller, 5x4minuter i 15,5km/h med 11km vila i 90s emellan. Ville inte komma ner jättelångt i puls, utan få slita hela vägen idag. Men sista fyraminutaren fick jag dela i två delar. 

Sen ikväll kände jag att jag inte mosat mig totalt utan behövde rensa skallen litet så det blev en höstligstormsväng runt skäret.

Börjar längta efter ett lopp igen. Suget kommer. På väg igen. Vintermarathon?

Vi ger oss inte.