Korta pass räknas de?

Idag var det tjockt med folk på gymmet. Lång kö till löpbanden. Jag använde väntan till att köra litet benstyrka och bensprattel. Efter en kvart hade många tröttnat på att vänta men då hade jag inte riktigt ron att köra de 45 tänkta minuterna, så det blev 5km i 13kmh och sen två minuter i 16kmh för 25 runda minuter. Litet kort för att det skall kännas som ett riktigt givande pass. Egentligen behöver jag komma igång med fler 12-15km rundor för att få igång kilometermaskinen, men med nuvarande väderbild ser det inte ut att hända snart.

När jag kom hem hade jag ärende att hämta en nyckel, och då tänkte jag passa på att fylla på med några kilometer till, men hårdpackad snö på vägen, och lätt duggregn var inte så kul, så efter 3,5km gav jag upp. Så dagen blev 9km lång i alla fall.

Hm.

Vi ger oss inte

Långpass genom snöstorm

Brorsan var på besök idag. Han tog med ungarna på skridskois på förmiddagen, medan jag fixade en del hemma. Vid två mötte vi upp vid Åkers runö och sprang längs banvallen ner till Rydbo.  Det var precis då det började snöa.

Den första sträckan ner mot Täljö var det lugnt. Bara en gång gled han till på en osynlig isfläck. Jag klarade mig hela rundan, men det gick i slow motion. I motvind. Först hade vi vinden snett framifrån och det var mest snö. Sen blev den blötare. När vi vände upp i Rydbo började det snålblåsa men det var först när vi återvände till Runö som det riktigt friskade i, med småspik rakt i ansiktet. Det sved och vi var glada att vi började närma oss slutet.

Vi hade bestämt att avsluta med en sväng till Sörabadet. Efter 18km på 100minuter, kom vi fram och kunde vila med en chokladboll innan vi kröp in i bastun.

Sedan hem till en varm brasa och en trevlig lördagkväll. 

Hittills 67km den här veckan, vilket känns bra.

Vi ger oss inte.

Försök till tröskelintervaller på band

Idag såg jag fram emot en riktig plåga. Jag tänkte prova 4x10minuter i någon sorts tröskeltempo. Häromdagen när jag sprang runt skäret höll jag strax under 4:20, då gick det fint. Tänkte därför att kanske 4:10 skulle bli bra. Eller varför inte 4:08? Det senare blir 14,5km/h som jag tänkte ställa in löpbandet på. 10km/h som 1min joggvila. 

När jag kommer ner i gymmet är båda banden upptagna så jag passar på att köra litet curls och bensträck och några höftstärkande övningar. Till slut blir banden lediga och jag tassar igång. Ställer in totaltiden 45min. Redan efter 7-8 minuter börjar jag svettas ymnigt. Det är torr luft och jag flåsar redan. Vilar kort och kör nr 2 men det är tufft och fullt av onda tankar direkt. Inser att jag måste ta gåvila 6km/h. Sen upp igen och fajten är hård. Lyckas få ihop 7minuter, och sedan två vilominuter. Bestämmer sedan att köra bara 3min till, men då ser jag att jag närmar mig åtta kilometer och lyckad tvinga mig till fem minuter. Sen tänker jag okej vi kortar av passet till 40min, en minut långsamt och två minuter snabbt så är vi där. Nu har jag dock vilat färdigt och därför bestämmer jag mig för att köra de sista fyra minuterna till 45.  Vid 44:30 passeras milen och sen kan jag jogga ner tre minuter innan jag nöjd går till duschen och inväntar endorfinkicken. 

Det var tydligt att jag satte ett för högt tempo, men å andra sidan har jag sprungit mycket den senaste veckan, inklusive en del litet för snabba pass. Nu blir det vila till lördag. 

Vi ger oss inte

Snörunda på lunchen

En av mina favoritrundor går längs Huvudsta strand via Ulvsunda slott och Tranebergsbron ner till rålis. Det är perfekt för en lugn lunchmil. Litet platt och litet kuperat, mest asfalt där jag springer. Idag täckt av snö, så mycket att mina pureflow-skor fick broddar på sig. Nu tror jag inte att de gjorde varken till eller från. Jag känner att jag sprang fort igår och långt i förrgår, men kollegan ville ha lufssällskap. Ingen av oss kände för att sprinta något värst vidare. Jag tror inte vi hade någon kilometer under 5:10, och totalt hamnade vi på 55minuter. Fast efteråt kändes det mycket skönt och avslappnat. Precis som ett onsdagspass skall kännas. Bra helt enkelt. Men svettig, det blev man knappt. 

Vi ger oss inte. 

Litet om året som gick och dagens korta runda

När jag blev förkyld i våras, veckan innan Stockholm marathon hade jag lyft träningen ett par steg sedan ifjol och stabiliserat mig på en bra veckonivå. Tre av årets första månader sprang jag mer än 320km, Det blev 167mil fram till midsommar. Sen kom skavsår och värme och semester och helt plötsligt gick det mycket tyngre. Inte en månad över 250km, och med avslutning en 15mil och 11mil blev det totalt 283mil på året. Det är nytt mängdrekord, men det hade känts bättre om det fått en annan avslutning.  Jag är litet orolig nu, att det skall komma litet skador när jag börjar dra igång maraträningen på allvar.

Jag har vissa känningar från vänstersidan, och vet att jag måste töja litet mera på höftbensträckarmusklerna, men samtidigt finns det så mycket roligare saker att göra än att ligga i gymmet och sprattla. Vill man gå framåt måste man jobba för det. Det är lättare när man har ett fokuserat mål. Jag var inte tydlig nog för mig själv vad gällde ambitionerna på Lidingöloppet i höstas, och sedan blev det litet jobbigare i samband med min fars bortgång. Nu är jag dock redo för en ny säsong och hoppas att den skall vara en utveckling av fjolåret. I år hoppas jag komma upp i 300mil. Det är ju trots allt bara 8km om dagen. November och decembers totalt 3 veckor långa uppehåll på grund av förkylningar hoppas jag innebär att jag klarat av säsongens infektioner. Litet kontinuitet om jag får be!

Målen för året var jag inne på redan häromdagen, med 3:25 i Stockholm, och nu totalt 300mil på året, och dessutom vill jag ha ordentligt med långpass. Jag har tillsammans med en kollega planerat att lägga in fyra gemensamma pass under vintern, två inne i city och två ute hos mig. Minst två 25+pass i månaden borde inte vara något problem. Fast samtidigt litet disciplin vad gäller tempot. Måste kunna återhämta mig ordentligt. Idag känns det att det var länge sedan jag sprang långt och fort.

Nå, idag var semesterns sista dag, och jag tänkte först ta det lugnt idag. Efter en tur till några möbelvaruhus hade jag dock byggt upp ett sug, så det fick bli ett varv runt skäret idag igen. Fast jag drog på litet mera idag, och hade så när brutit den magiska gränsen 30min. Det blev 30:02 på klockan och 30:20 på telefonen.  Tiden är relativ. Hade väl gett milen på 43min, vilket är bra på träning. Bytte ut Sauconyskorna mot Adidas idag. Kändes rätt i snögloppet.

Vi ger oss inte

Lång pass längs Roslagsbanan

Efter att ha fått en bra men kort genomkörare i lördags såg jag fram emot ett rejält långpass igår, söndag. Men det var en del som skulle fixas och ordnas och plötsligt var klockan sex. Jag lämnade över avslutningen av renskavsgrytan till hustrun och stack ut. Men jag kände direkt att något var fel, magen sa ifrån, så jag vände snopen hem. Nytt kort rekord på 1,5km. 

Idag hade jag tid hos tandläkaren redan vid sju, för att sedan återuppta gårdagens påbörjade måleriarbete. 

Efter lunch skulle färgen torka och resten av familjen var ute så då klädde jag om för en tur ut i solen. 

Jag bestämde mig för samma sträckning som dagen innan julafton, men med målet att springa en timma ut och en hem. 

Det kändes segt från start och onda tankar kom direkt med önskan om att bryta och vända hem. Det gick ju att bryta igår. Nå efter ett par kilometer började det kännas bättre och jag kom in i långpasslunken. Efter hand kändes det allt bättre och jag kunde öka tempot något. Kröp ner mot fem minuterstempo. Skogsvägen mellan Täljöstation och Rydbo är lagom kuperad på ett sånt sätt att man kan ta i uppför och sedan vila på platån och nedför. Det blir aldrig så där tempoknäckande som andra milen på Lidingö. Efter Rydbo kommer man ut på asfalten förbi stenkrossen och sen ut mot Arninge industriområde.  Timman passerades precis vid viadukten under E18.  Där vände jag och ökade tempot. Hem tog jag en alternativ sväng och fick totalt 22,6km på strax under 2timmar. Under hemvägen kände jag att det drog litet oroväckande i baksidan vänster lår, men när jag ökade tempot de sista kilometrarna ner mot 4:40 så försvann det. Fick pusta en god stund hemma, och var skönt trött hela kvällen. Kanske tog jag i litet väl mycket för att vara första långpasset, men det var det värt. 

Vi ger oss inte. 

Snabbdistans efter förkylning och en del lopptankar

Min plan för året som kommer var fram till oktober att springa Nice-Cannes marathon du midi. Det vill jag fortfarande göra någon gång, men det känns inte lika angeläget längre. 

Vårens stora mål blir som de senaste åren, Stockholm marathon.  Fram tills dess är tanken att testa formen vid några kortare race, kanske premiärmilen och ännu troligare Kungsholmen Runt halvmaraton. Jag  funderade ifjol på två sjöar runt respektive något annat lopp i norrort. Dessutom hade jag velat vara med i Bore cup, men det får anstå ett tag. Årets mål är att komma under 3:25, men förhoppningen är bättre än då men det är mycket som kan hända på vägen. När jag inte fått ihop ett riktigt långpass på snart två månader känns det naturligtvis ganska långt borta. Frågan är hur kroppen kommer att svara på milhöjningen eller om decembers förkylningar är svaren. 

Efter SM så blir det Österåkersmilen. Den ligger knöligt till en knapp vecka efter och i år dessutom på fredagskvällen i stället för lördag eftermiddag.  Det borgar inte för rekordförsök men pb på loppet kanske. 

Sommaren är inte min starka sida. I bästa fall kan jag hålla igång för kontinuiteten men ifjol gick det så där med göra någonting kvalitetsliknande på semestern. 

Hur det nu blir leder fram till målsättning med höstens mara. Jag tänker eventuellt ta mig an Helsingborgsmarathon i september alternativt Göteborg eller Växjö i oktober. Blir det Helsingborg kanske Hässelbyloppet hinns med. I så fall är det kanske läge att satsa sub40 där.

Just nu håller jag på att kurera mig från decembers andra dunderförkylning. Litet lov och planerat lugn byttes mot huvudvärk och snuva. Eftersom det ingick en resa till varmare ställen med möjlighet till bra träning fanns det även plats för litet personlig besvikelse, men när förkylningen väl utvecklats är det inte så mycket att orda om. 

Idag kunde jag äntligen komma ut igen, i snålblåsten sprang jag 7km varav halva distansen i motvind och halva medvind. Fast snarast öppnade jag i medvind och avslutade i medvind. 

Jag tog i litet mer än vanligt på rundan kring skäret. Oftast springer jag den på ca 35-37minuter, men idag 32 med mersmak. Jag har bara tagit ut mig totalt en gång på denna runda vilket var helgen innan Lidingöloppet. Då var jag nere under 29,5.  Jag kände av litet stelhet i vänstersidan men nu på kvällen efter några timmars tv-tittande - ville se några program som gått under utlandsvistelsen - är det okej igen. 

Hoppas kunna få till ett långpass i morgon, det är så länge sedan sist.  

Vi ger oss inte.